Dagen var kommen då vi skulle få reda på om Aron hade en diagnos eller inte. Detta är ju de ända som livet kretsat kring senaste 6 månaderna och framförallt senaste månaden med utredningen. Jag mådde lätt illa hela dagen och visste verkligen inte vad jag skulle vänta mig när vi kom dit. En del av mig var övertygad om att han skulle få en diagnos, medans en del av mig kände att ”han är för bra”, att han har massa svårigheter men att HAB tror att de kommer växa till sig och erbjuda oss en utredning om något år igen.
Vi var där 13.00 och de öppnade mötet med att ge oss beskedet att JA- Aron har Autism!! sen vart de helt tyst i några sekunder innan jag säger -” gud va skönt ” och ja tittar på Robban som nickar instämmande. De va en sån skön känsla som gick igenom kroppen. En bekräftelse-känsla att jag har haft rätt hela tiden och hur grym jag är som upptäckte detta så tidigt på Aron och att vi redan sitter här och får en diagnos när han är bara 2,5år. Nu har vi verkligen hela livet framför oss att försöka lära honom massvis med saker PÅ ARONS NIVÅ. För de är ju det som är så svårt för oss att nå honom och inkludera honom i lekar och sociala samspel, för att han är inte intresserad. Men nu med hjälp av HAB så kommer vi ju tillsammans att jobba på en bra inlärningsmetod som motiverar och intresserar honom tillräckligt för att att fokusera och lära sig.
Häng med nu – för nu kör vi!
110% för Super-Arons skull!! <3
Senaste kommentarer