LEKOBSERVATION
Nu har vi hunnit vara på två tillfällen av Lekobservation och bedömning av Super-Aron. I fredags och idag måndag. Aron har vart exemplarisk – såklart. Han visade nästan alla sina sidor när vi var där inne – intresse, uttråkad, rastlös och nyfiken. Vilket är hur bra som helst så att de blir rättvist bedömt. Ett besök tar ungefär 40min men Aron visar redan efter 20min att han är klar att åka hem. Så man får trixa och busa lite så att man får hans uppmärksamhet en liiiten stund till. Jag ska förklara först hur en Lekobservation går till och sen hur Aron reagerar.
Dag 1 – Vi kommer in i ett rum med en matta som de ligger massa olika leksaker på i en fin rad med jämna mellanrum. Allt från en docka till leksakstelefon, bil, klossar och såpbubblor. En pedagog sitter på en stol och antecknar allting som Aron gör och barn-psykologen sitter med Aron på golvet och presenterar vissa leksaker och försöker fånga hans intresse med att både visa leksakerna, göra ljudeffekter och säga hans namn upprepade gånger. En sista grej var att han och psykologen skulle ha ett litet kalas för dockan som fyllde år, han skulle göra en tårta av lera, sjunga för dockan, blåsa ut ”ljusen” och sen mata dockan med tårtan.
Super-Arons reaktion : efter en viss tveksamhet går vi in i rummet och han tecknar SKOR, så jag tar av skorna. Han synas snabbt alla leksakerna på mattan, gör ett glädjetjut och dyker ner i några favvisar typ Bilen och några jongleringsbollar. Aron bryr sig inte om psykologen som sitter och upprepar hans namn gång på gång och lyfter inte ens blicken åt henne när hon engagerat och högljutt leker med dockan eller bygger ett torn av klossarna. Han är helt inne i utforskandet av de andra leksakerna. Efter 15-20 min har han rört alla leksaker och tittat lite nyfiket på psykologen ett par gånger så tecknar han BIL. = Han vill åka hem. Fortfarande glad men börjar nu krypa mycket på golvet och ligger ner på golvet bakom bordet eller under bordet. Inte intresserad av leksakerna eller oss längre. Men psykologen försöker sig på att ha ett kalas för dockan och Aron blir ändå lite nyfiken när hon börjar sätta ljus i tårtan hon låssas leker vid bordet, men han vill inte vara med, han vill ut..
Dag 2 – Denna gång var de ”strukturerad lek” så rummet var helt tomt förutom dess möbler. Barn-psykologen ville se hur han kunde koncentrera sig och hur hans finmotorik var. Hon presenterade en övning i taget på bordet och försökte få han att utöva övningarna efter hennes instruktioner. Exempel bygga klossar, lägga 3-bitars-puzzel, trä på klossar på ett snöre, lägga färgade brickor i rätt färg på form, stoppa pinnar i små hål i en planka osv.
Super-Arons reaktion : går glatt in i rummet men är inte intresserad av att sitta på stolen mittemot henne å bredvid mig. Hon lockar lite och försöker få han till att sitta på stolen, men han hittar istället mattan som vi hade förra gången han var där – så han puttar omkull den och lägger sig på den och lyfter inte blicken mot oss. Haha, så himla gullig att han myser runt där på mattan i sin egna värld. Men tillslut så fick jag lyfta honom till stolen och då gjorde han några övningar när han fick applåder. Efter några försök på nästa övning så placerade psykologen sig på mattan med Aron och då vart han lite nyfiken igen. Han rev gärna hennes torn av klossar och lyssnade bra på hennes nedräkning tills han fick riva! Så himla duktig. Men han tappar koncentrationen på varje övning efter 20-30 sekunder och kryper iväg under bordet eller går runt lilla bordet där inne å känner på kanten. Han visade efter 30-35min BIL = så vi packade ihop och åkte hem nöjda med förmiddagen på Habiliteringen.
På torsdag ska både Barn-specialisten och Barn-psykologen besöka förskolan 2 timmar på förmiddagen. Ska bli så himla spännande och höra hur de går där och vad dom kommer fram till.
Gilla gärna med hjärtat <3
